Jag tänker på henne vars framtid ebbade ut vid en promenad i septemberkvällen. Jag tänker på att jag aldrig vill förstå hur det känns att drabbas, då det bara går genom att uppleva det själv. Jag tänker på att solen skiner så som om livet går vidare precis som vanligt. Jag tänker på alla som jag bryr mig om och hur jag hoppas att de vet om det. Jag tänker på vikten av att ta vara på sitt och andras liv. Avslutar med texten från en låt som vi gör med kören, första gången jag hörde den blev jag alldeles rörd.
Psalm noll noll (Jonathan Johansson)
Våra hjärtans förlorade slag
alla drömmar som aldrig blev av
och dom lögner vi levde och stannade i
dom vi blev och dom vi ville bli
alla tårar som ingen torka bort
och det underbara så kort
dom som svek oss och dom som vi svek tillbaks
våra hjärtans förlorade slag
Du som bar mig igenom
bär mig igen
bär mig nu
och bär mig ända hem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar