I gömmorna

Jag skulle bara leta reda på ett par gamla lovikavantar och fann en guldgruva med gamla saker i en byrålåda. Där fanns mängder av släktfoton från tidigt 1900-tal, kanske ännu äldre, ända fram till nutid. Så många fantastiskt vackra bilar som funnits i släktens ägo en gång i tiden, tänk om alla hade funnits kvar än idag i en lada någonstans. Jag fann telegram med gratulationer till mina morföräldrar och gamla pass med intressanta anteckningar. Massa små svartvita fotografier med vita kanter i gulnade album. Plåtaskar fyllda med spik och nubb och andra små fina ting. Och så fann jag talet prästen höll på mormors begravning, då brast det, tänk att det finns saknad som aldrig försvinner. Jag tänker åter igen ta fram överkastet hon gjorde åt mig, det som aldrig hann bli riktigt klart och deklarera att tiden då jag tyckte virkat var fult är över.