Det har varit kördag. Jag känner mig tom, en sådan tomhet som infinner sig när man varit mitt uppe i det man älskar och sedan återvänder till det vanliga. Älskar att bli påmind om hur mycket musiken betyder för mig, hur den fyller hela bröstkorgen med en obeskrivlig känsla av lycka och liv. Jag vill att den ska vara en stor del av mitt liv, den måste vara en stor del av mitt liv för annars kommer jag glömma bort vem jag egentligen är. Nu är jag inspirerad till max och taggad till tusen att ta tag i saker som borde ha gjorts för länge sen. Och så tänker jag ta till det starka ordet älskar när det gäller våra tre körledare, de är guld värda. 



2 kommentarer:
E det du? :O
Ja?, det är jag..
Skicka en kommentar