It´s a beautiful life.

Det finns dagar som känns så rakt igenom menade. Igår var en sådan. Jag hade bara tänkt stanna ett litet tag hemma hos en klasskamrat i hans nya lya med sjöutsikt (eller tillfällig jordhögsutsikt dessvärre), men så blev det inte. Jag kände att jag behövde vara kvar i denna gemenskap som uppstod, plugget fick vänta. Vi gav en ananas och en krukväxt i inflyttningspresent, lagade pasta carbonara i ett litet charmigt kök, några gjorde akrobatik, vi kikade på en broöppning, hade givande och öppenhjärtiga samtal och promenerade längs vattnet. Det kändes som att alla vi fyra i sällskapet liksom behövde varandra lite extra igår utan att vi förstått det i förväg, det bara blev så. Det kallar jag välsignelse. Dessutom passade jag på att fota vackra Jossan så mycket så möjligt innan hon försvinner från detta land igen, hur jag nu ska klara mig utan detta enastående yrväder.