Julpirr

Det är åter igen en helt galet tjock vintervärld därute, jag funderar på om våren, sommaren och hösten ens existerade där emellan. Knäcken är nygjord, den årliga julklappsjakten med Daniel är överstökad och granen står så svart och grann på hyllan. Jag är förväntansfull och nervös inför morgondagen, som en barn innan julafton minus barndelen. Det är inte på grund av julafton i sig, utan på grund av hur jag ska fira den. Jag tror att jag väntar med att berätta om juldagarnas uppdrag tills det är över, för nu behöver jag mest försöka låta friden leta sig in i hjärtat. Bjuder istället på forna vinterdagar från årets början och en glimt av gran.