Jul i Gemenskap

Det har varit min värdefullaste jul hittills. Jag spenderade julaftons, juldagens och annandagens kvällar inom Immanuelskyrkans väggar som en sorts trallande volontär som sjöng med och för julfirare av olika slag. Det låg värme och gemenskap i luften i lokaler fyllda av mer eller mindre trasiga livsöden. En herre önskade att han åter igen var ung och fri från besvärlig astma, då hade han tagit med mig ut på turné som på den gamla goda tiden. Sista kvällen sällskapade jag med en äldre Astrid och vi samtalade om allt möjligt. Många av oss volontärer knöt band till en viss människa eller fler som man följde under en dag eller mer. På tågperrongen vid julfirandets slut fanns en vacker och ovanlig blandning av människor som varmt talade och hjälpte varandra innan hemfärd. Vissa av oss tog tåget mot värme och välfyllda kylskåp. Andra drog åter igen mot okända mål med endast sandaler och utan strumpor på fötterna. Något pickar i hjärtat på mig om vad jag vill engagera mig vidare med i framtiden.