Trots min förkärlek till färg så fick det bli en rödtottpaus på knoppen. Nu är jag mörk brunett igen, så som jag alltid färgade förr. Det fina med det är ju att det blir så läckert i konstrast mot färg. Som när man virar en färgstark sjal kring halsen. Eller till den lila-turkosa utstyrseln som jag planerar att bära på morgondagen.
Och den lilla blåmesen har tagit bo ovanpå fönsterlampan. Det gör den rätt i då där är både varmt och ljust. Ett vackert stilleben på fönsterbrädet är fint att blicka ut över när det novembergrå mörkret hägrar utanför.
1 kommentar:
Du är så himla fin, och så oerhört duktig!
Skicka en kommentar