Lugnet i snöstormen

Lycka är att i en väldigt operfekt vardag bäras igenom tungt och grått i vetskapen om att man är älskad för den man är. Att någon tar emot när man faller, att någon gläds när man står på toppen, att någon går bredvid när allt bara är lagom. Det känns så tragiskt att jag drar mig för att skriva ytterligare en text om ett sprängfyllt hjärta av tacksamhet. Som om jag vore rädd för att framstå som naiv och sluten i en egen värld. Men det är ju denna tacksamhet som får mig att lyfta blicken mot något större, bort från mig själv. Det som gör att jag vill ta tag i den utan hopp i bröstet, det som gör att jag vill ge bort leenden i tysta tunnelbanevagnar, det som skymmer det ytliga och ger rum åt det som är av viktigaste betydelse i världen.

”Jag vill va’ en människa som älskar och som ger
Kalla mig naiv
Men jag vill göra denna värld till något bättre
Där jag står
Den dag jag får”

Ur Maria Gustin Bergströms låt Jag vill va'