Det där med nuet

Varför ska det vara så förbaskat svårt att se det man har istället för det man inte har. Mycket ska ha mer. När man väl har fått en liten bit av något man har längtat efter i hela sitt liv, då är det så lätt att ifrågasätta varför man inte kunde ha fått hela paketet nu när man ändå har väntat så länge. Då är det också lätt att inte uppskatta det där lilla man faktiskt har fått, att man förminskar dess värde något oerhört. Men det är ju de där små sakerna som bygger ett liv. En enda människas kärleksfulla kram kan bygga broar till större sammanhang av värme. Ibland kanske broarna bara är som smått förmultna plankor över en kall skogsbäck, men de är bättre än ingenting. Vi vill så gärna få allt nu och vi trampar kors och tvärs över andra och över oss själva för att komma dit vi vill nå. Vi glömmer att stanna upp, vända blicken åt ett annat håll och gripa tag i det som finns. Det enda av verklighet vi har är tiden just nu. Gårdagen är förbi och morgondagen har vi inte ännu.