onsdag 19 maj 2010

Hold on to the light


Det var en gång en inbakad fläta, den bästa inbakade fläta jag någonsin fått till på mig själv. Den var inte perfekt, men den dög alldeles perfekt. Sen så skulle jag bara fixa till en ojämnhet och vips så var flätan borta och jag fick inte till något liknande igen. Nu ska jag bege mig ut i vårsommarvärmen i ett krusigt hår som tydligen är menat att vara utsläppt i all oändlighet.

1 kommentar:

Elin sa...

Men oj! Åh vad roligt att höra. Tusen tusen tusen tusen tack.