Lyckat

Jag började min upptågsresa med att få tågvärden att skratta. Råkade svara lite väl fort och prompt att jag var vuxen när jag fick frågan om hur gammal jag var och det kanske lät lite smått komiskt. Hon konstaterade att jag hade rest med dem förr och då började jag också att garva. Helgen blev fin med många övningstimmar spenderade i en öde kyrka där vi experimenterade fram nya idéer i låtarna. På kvällarna myste vi med sockerhaltiga intag vid dumburken där flumfestivalen och Räddningspatrullen hägrade.
Vår första lilla spelning på lördagen tog form i en sömning samlingssal på ett äldreboende. Vi hade ett bullrigt och ostämt piano till vårt förfogande som drog med sig allt annat in i ostämdheten. Min plan att sjunga åt sidan för att överhuvudtaget höras grusades när en sköterska satt sig precis bredvid i sista sekund. Trots motgångar gladde vi i alla fall några och det är inte så illa det.
Det var sen på söndagen som det största skulle ske och när kyrkklockorna hade ebbat ut så inledde vi och trots en lite vinglig start så flöt alla våra låtar på väl. Jag kan inte ens känna mig missnöjd för alla gånger jag slant på ackord och toner hit och dit. Tanken på att min debut som sångerska vid en flygel gick så pass bra överväger allt. Att jag dessutom sjöng som sjutton vid trummorna, gjorde pianosolo och kompade trumpet känns ju ganska otroligt det med. Jag är taggad som tusan att göra mer sådant här nu, och enligt publiken så är vi mer än gärna välkomna att göra om det. Det kan bara bli bättre och vi har stora planer på vad som komma skall.
Resten av söndagen var det kalas för Hannas syster med fika, mat och pianounderhålling av deras lilla kusin som även försökte sudda ut mig utan några större framgångar. Inte för att jag var opopulär kanske utan mer för att jag satt i vägen för ”skräptunnan Ullis” i deras kökssoffa.
På måndagen drog jag hemåt igen med en begynnande förkylning i bagaget men nöjd över helgens strapatser.