Solitaire

Det blev sorgligt nog ingen Sisselkonsert i år för min del så jag förtröstar mej på youtube med en av mina all time favorites bland sånger, Neil Sedakas Solitaire i Sissels tappning. En låt som jag själv framförde på vår avslutningskonsert i gymnasiet. Det jag minns speciellt med den konserten var hur jag satt bakom scenen bland ridåerna och väntade på min tur när jag kände hur fullkomlig väl jag trivdes där. Det repiga svarta scengolvet, alla de trassliga svarta sladdarna, de varma strålkastarna och de blänkande ögonen på publiken var liksom något jag ville hålla mej fast vid. Just den scenen är riven för länge sen, jag önskar att jag hade fått en liten bit av golvet i ett halsband med mej. Det får inte bli en klyscha att man inte ska ge upp sina drömmar, drömmar lever man av, det gör i alla fall jag.

Ladies and gentlemen, I give you Sissel..